Impro 101: Vikten av att misslyckas

En lättsmält djupdykning i improvisationens (och livets) principer
Del 4

Om du bara tänker lära dig en enda sak om impro, så låt det bli detta: Det är okej att misslyckas.

Faktiskt är det inte bara okej att misslyckas i improvisationsteater – det är en ren nödvändighet, av många anledningar.

För det första: Eftersom vi inte har repat tillsammans så kommer vi obönhörligen göra saker som kanske inte alltid passar in så bra i scenen, tekniskt sett. Om vi då inte hade en inbyggd tolerans mot misstag skulle det bli helt outhärdligt att improvisera.

För det andra: Det som verkar vara misstag kan i själva verket vara öppningar till de mest fantastiska scener. Genom att ta tillvara på ologiska hopp, felsägningar, missförstånd och konstiga ord som någon häver ur sig så möjliggör man någonting mer fantasifullt, överraskande och häpnadsväckande än om man eftersträvar total kontroll och perfekt kongruens i allt man gör.

För det tredje: Principen som säger att man ska hjälpa sin kamrat att se bra ut på scen gör att man aldrig får klanka ner på varandra. En av anledningarna till att improvisatörer kan vara så trygga tillsammans är för att de vet att allt de hittar på plockas upp och tas varsamt om hand av kollegorna.

För det fjärde: Det finns inget sätt att överblicka vad som kommer hända när man improviserar med andra. Om man har en nolltolerans mot sitt eget misslyckande så har man effektivt stängt ute sig själv från allt improviserande.

När man går kurs i improvisationsteater brukar det vara stor fokus på att våga misslyckas i början. Helt enkelt för att utan den tryggheten kommer man aldrig kunna njuta fullt ut av konstformen. En av de bästa övningarna för detta kallas The S Game. Den går till så här:

The S Game
Alla deltagare på två led.
De två längst fram börjar spela en enkel scen – det räcker med att de bara pratar.
De två får varsin roll och en lokal, till exempel kund och kassör på ett zoo.
En av bokstäverna i alfabetet får inte användas, till exempel ”s”.
Så snart någon använder ett ord som innehåller den förbjudna bokstaven jublar och applåderar alla med positiv energi, och den som gjorde fel ställer sig längst bak i sitt led och blir ersatt av nästa deltagare.

Fokus under övningen är att ha positiv energi och glädje. Hellre göra fel direkt än att stå och fundera och försöka hitta på smarta kringvägar för att undvika den förbjudna bokstaven.

Genom att alla snabbt kommer att misslyckas i den här övningen så bygger man tidigt upp en acceptans inom gruppen och för sig själv att det är okej att göra fel. Det är härligt att se när en elev vet att han eller hon börjat uttala ett ord med den förbjudna bokstaven, men fullföljer med glädje och energi. Betalningen blir applåder och hurrarop från kompisarna istället för dömande tystnad eller himlande blickar.

Har man alltid med sig den här problemfria inställningen när man improviserar så finns det ingenting att vara rädd för. För prestationsprinsar och -prinsessor kan det ta emot i början. Man vill alltid göra rätt, helst vara bäst i klassen. Få guldstjärnor i kanten.

Ett av sätten att få guldstjärnor i improvisationsteater är – befriande nog – genom att misslyckas. Och det finns många som vittnar om hur förlösande det kan inverka på livet utanför scenen.

Kommentarer inaktiverade.