Tjejerna i The Improvements: ”Vi improviserar för att det är så levande”

Helena Zetterman, Camilla Persson och Helena Lindegren i föreställningen "Funky Frauleins of Sweden".

The Improvements är tre fantastiska improtjejer. Här berättar de för oss om glädjen i att spela teater utan manus, hur det har påverkat deras inställning till livet och varför alla borde gå en kurs i improvisationsteater. Intervjun gjordes ursprungligen av mig för en artikel till tidningen Blossom Magazine.

C=Camilla Persson, HL=Helena Lindegren, HZ=Helena Zetterman


Vad är målet med truppen The Improvements?
HZ:
– Från början var målet att få bestämma själva och göra vad vi vill. Vilka vi jobbar med och vad vi vill göra för typ av uppsättning. Men sen också att komma ut i världen och spela. De flesta grupper runtom i världen är killar. Vi kände att vad fasen, det här kan vi också göra.

HL:
– Det känns som att vi är unika: tre så bra improvisatörer som dessutom alla är tjejer. Det finns inte så många såna grupper.


Vad beror det på att det är ont om professionella improvisatriser?
HL:
– Jag tror att tjejer är uppfostrade att inte ta lika stor plats. Det är inte självklart för dom. Jag tror killar har lättare att tro att dom är roliga.

C:
– Man måste vara roligare som tjej för att betraktas som rolig.

HZ:
– Men egentligen handlar ju inte impro om att vara rolig.

”Mångas möte med improvisation är nog att man ser någon dålig teatersport med skräniga killar som gör sexskämt”


HL:
– Men ofta är det det som gör att man fortsätter. Man märker att folk skrattar och fortsätter. Och när man fortsatt ett tag vill man göra mer fördjupad impro som inte bara handlar om att vara rolig.

HZ:
– Det kanske är den spärren man måste komma över, det där rolighetsstadiet.

C:
– Jag tror också att tjejer är sämre på att ta plats. I textteater, där det är otroligt mycket mer tjejer, så får man ju sin plats: ”Det här är ditt manus, det här är dina repliker.” I impro måste man ta sin plats. Om en scen behöver en läkare, dödgrävare eller chef så tänker alla automatiskt på en man. Som brud i impro brukar man alltid bli mamma, hora eller flickvän, om jag får överdriva lite.

HL:
– Mångas möte med improvisation är nog att man ser någon dålig teatersport med skräniga killar som gör sexskämt. Om det var mitt möte med impro skulle jag inte vilja gå upp på den scenen. Det är inte så lockande för en tjej. Eller en smart människa.


Vad betyder improvisationsteater för er?
C:
– Improvisationsteater är nästan som en otroligt avancerad form av lek för mig, som utmanar mig intellektuellt och känslomässigt och samarbetsmässigt.

HZ:
– Det är väldigt kreativt. När man jobbar med vanlig textteater har man en roll och en regissör som säger vad man ska göra. Men här får man skapa sin egen karaktär, man får skapa relationer mellan folk, man får hitta på historier själv och man måste vara så vaken.

HL:
– Allt det man får ut av skriven teater får man ut i impro. Men man får det liksom upphöjt i tio. Det är mer extremt. Insatsen är högre. Det är svårare men också roligare. Det är mindre trygghet men man blir hela tiden överraskad själv. Och man måste inte slita med att upprepa en pjäs 80 gånger och hitta livet i det. Improvisationen har sitt eget liv och ger en större kick.

C:
– Det är också det här totala, att man verkligen är så supernärvarande. Det är en av orsakerna att jag tycker så mycket om improvisationsteater: vi gör den här världen, tillsammans, nu.

HL:
– Man är i något annat tillstånd än vad man är i övriga livet. Och så händer det grejor som man sen efteråt inte förstår hur det kunde hända. Det bara händer.

HZ:
– Jag ska gå en kurs i mindfulness i höst, och det är ju precis det här. Att vara här och nu i stunden och att inte tänka för mycket före eller på vad som har hänt. Jag tror det är bra i livet om man tänker efter hur den där juicen smakar och inte bara sveper i sig.

HL:
– Spelar man impro och inte är närvarande i tio sekunder så har man missat vad de andra gör. Då vet man inte vad pjäsen handlar om längre.

C:
– Man skulle ju aldrig tänka så här: ”Oj, har jag betalt den där räkningen? Finns det kaffe efteråt?” Det är bara det som finns på scenen.

HZ:
– Många letar nog sina kickar för att vara så här närvarande. En del hoppar bungyjump, en del åker bergochdalbana. Vi gör det här – för att det är så himla levande.

Det här inlägget postades i Impro och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.