Först blir man sämre

När man försöker applicera ny kunskap kan man hamna i en temporär svacka.

Ibland backar man som improvisatör. Som nybörjare är utvecklingen raketartad. En fallenhet för att vara spontan och en kursledare som är bra på att locka fram denna egenskap hjälper förstås till. Men vid några tillfällen i utvecklingen hamnar man på en platå, eller snarare i en dalgång.

Dalgångarna brukar inträffa när man går från att vara helt spontan till att vara mer självmedveten och resonerande på scenen. Ofta händer detta när man tillskansat sig stora mängder ny information och försöker applicera den i sitt utövande för att nå det uttalade målet att bli en bättre improvisatör.

Personligen har jag absolut upplevt några större svackor i mitt improviserande. För oavsett hur mycket jag propagerar för att improvisationsteater är helt kravlös så kan man förstås vara olika duktig. Och det är när man försöker reda ut exakt vilka faktorer som avgör hur bra man är på scenen som det kan gå lite i baklås.

Förhoppningsvis har man goda kurskamrater och en lika god ledare. Då kommer ett stort uppsving efter dalgången, då man på allvar lärt sig någonting nytt. Det kan röra sig om teorier kring hur man bygger en längre sammanhängande historia tillsammans utan att den urartar i otydliga galenskaper, hur man bygger hyfsat nyanserade karaktärer, eller hur man sjunger improviserat.

Har man väl blivit en erfaren och god improvisatör blir man immun mot större svackor av just det här slaget. Improvisationens principer sitter i ryggmärgen. Likt tekniken att cykla behöver man inte längre fundera konkret på hur man ska göra för att hålla balansen.

Däremot är man aldrig fullärd som improvisatör. Betraktar man sig som fullärd blir man snarare en dålig och stängd improvisatör som inte längre är mottaglig för att överraska och överraskas. Och om det är något som är riktigt trist att se på (och vara med i) så är det improvisation där övertrygga skådespelare inte längre har den där drivkraften. Drivkraften att kasta sig ut utan skyddsnät.

Det här inlägget postades i Impro och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.