Välj en känsla och kör

När man börjat reagera med känslor i improvisation kan det ibland kännas svårt. Hur många sätt kan man reagera på när någon säger något till en, liksom?

Om det känns knepigt för en improvisatör att reagera tydligt i en känsla brukar jag föreslå två saker.

För det första: tänk på att det inte är du, privatpersonen, som måste ha en äkta känsla inombords. Vi spelar. Vi hittar på. Vi låtsas. Du behöver alltså absolut inte känna att du personligen kan stå för något av det du presenterar, särskilt inte känslomässigt. Det här är dessutom inte psykoterapi vi håller på med, så att kunna skilja på sitt eget känsloliv och det spelade är bara sunt och gör att man kan resonera kring improns principer i bakhuvudet medan man fortsätter spela bra teater.

För det andra: om du har svårt att välja ”rätt” känslorespons — dela upp det i ett digitalt val. 1 eller 0. Gilla eller ogilla. För så är det ju: den grundläggande uppdelningen av känslor är i postivt och negativt. Så om person A säger: ”Jag älskar dig” till din karaktär och du känner dig osäker på exakt hur din karaktär borde reagera i detalj: välj mellan positivt/negativt så kommer resten av sig självt.

Man kan också tänka på att de enkla, självklara valen oftast är fullgoda. Om någon säger ”Jag älskar dig” kan man bli glad eller besvärad. Antingen är kärleken besvarad, eller inte. Det är väl de mest instinktiva sätten man kan känna inför varje känsloladdad replik.

Jag tycker alltid det brukar hjälpa om man tänker så här. Finlira kan man göra när man blivit ordentligt varm i impro-kläderna. Tills dess funkar det hur bra som helst att bara bestämma sig för en av grundkänslorna positiv eller negativ och förmedla den tydligt och se vad som händer.

Som i all god improvisation är man ju dessutom aldrig ensam om att bygga scenen. Du själv måste inte förstå exakt hur din pusselbit påverkar den fullständiga scenen. Det enda du måste göra är att bidra på något vis, så bygger dina kompisar vidare.

Att inte reagera alls när någon säger ”Jag älskar dig” är det enda fel du kan göra på scenen (om du inte spelar apatisk). Och känner du ingenting instinktivt när repliken kommer — låtsas. Ljug. Välj. Var digital. Noll eller ett. Du kommer få en reaktion på din reaktion tillbaka, och då kommer fortsättningen ge sig automatiskt.

Det här inlägget postades i Impro och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.